pelikanteatern

php 5.6jaså?

Posted by åsa Fri, November 09, 2018 23:51:02

Den här hemsidan som pelikan har kommer förändras, den precis som allt annat som förändras. Den ligger nu helt ohjälpligt på något gammalt föråldrat som heter php 5.6 och där kan den ju inte ligga, det vet ju alla. Den måste hänga på minst php 7.0 om det ska funka. Eller ja, nåt sånt. Vet inte om jag minns siffrorna exakt rätt, tror inte jag har riktigt grepp om situationen.

Men hursomhelst, närsomhelst kommer den här sidan helt tvunget få ett nytt utseende. Ni upptäcker när. Men behåll lugnet, ingen behöver missa nåt. Allt sånt som rör pelikan och lilla livets framtåg kan alltid återfinnas på facebook och på instagram.

Men iallafall. Då, när sidan får nytt utseende, då försvinner den här bloggen. Det är dags för det.

I november för tio år sedan började jag skriva här. Tiden, den lille parveln, den vet man aldrig var man har. Fort och långsamt om vartannat går det. 2008, vilka vatten har inte runnit under broarna sen dess. Inläggen har väl alltid varit av sporadisk karaktär och mer eller mindre intressanta förstås men det här har ändå varit en fin plats i ett litet hörn av det stora internet. Det har varit en fin tid och en fin plats.

Tusen miljoners tack till er som läst här, som fortfarande läser här. Och ni som har kommenterat. Varendaste kommentar om det jag skrivit, här och i det verkliga livet har värmt lilla hjärtat i kroppen min.

Kanske ses vi längre fram. Tills dess, farväl.


Ja, det var bara det.

Alles ist gut

kanske sentid & rum

Posted by åsa Sun, April 29, 2018 16:27:43

Vi kallar henne Agneta, rösten i den andre pelikanens gps. Det är Agneta som hjälpt oss hitta. Genom rusningstrafik och dimma och snöstorm och längs skogsvägar och kuststräckor. Hon har med aldrig rubbad sinnesro uppmanat att fortsätta köra rakt fram. Att svänga, att vända, att göra en u -sväng. Ibland har hon haft fel men det har aldrig gjort något, vi har alltid löst det ändå.

Jag vet inte om Agneta är med Lilla livet på vägarna. Jag vet inte vad Agneta gör nuförtiden. Förra veckan åkte Sova och Berit & Ulla runt på jättemånga ställen men vi åkte buss då. Och spårvagn. Och i bil, med andre pelikanens pappa. Han hade ingen gps. Vi hade ingen egen bil.

Nu ligger Berit och Ulla nedpackade i en väska och bidar sin tid. Allt har sin tid. Man vet inte riktigt vad som händer sen. Man vet inte riktigt när kalaset börjar igen. Eller om det ens är något kalas.

Blog image
Lilla livet här och där fortsätter iallafall. Det är väl egentligen det enda man vet, att livet fortsätter. Oavsett.


Allt gott



Idag!annat

Posted by åsa Sun, November 19, 2017 21:57:06

Idag är det internationella mansdagen! Grattis?


Blog image
Bild - Lilla Berlin


Allt gott

lilla livet börjar nukonsten

Posted by åsa Mon, August 21, 2017 17:35:53

Idag - kollationering på Kungsladugårdsgatan!

En inblick i scenografi och kostym som briljanta Amanda Erixån skapar och tankar från skarpa Sara Klingvall som står för regin. Och så läsning av manus och lyssning av den underbara musiken som Ulrica som vanligt komponerat. Samt massa kaffe. Både påtår och tretår faktiskt. Och kardemummaskorpor om man ville. Bra dag va?

Nu börjar de repa och senare i höst kommer resultatet -

LILLA LIVET - HÄR OCH DÄR!

Pelikanteaterns nya föreställning för småttingar 0-3 år.

Den kommer bara spelas uppsökande och på turné. Håll utkik på hemsida, facebook och instagram efter spelplatser och speldatum!


Allt gott

real lifeannat

Posted by åsa Sat, August 19, 2017 21:00:52

Det är alldeles häromkvällen och jag cyklar den gamla ganska tunga hojen längs vasagatan och allt går bra och närmar mig avenyn och allt rullar på och kommer en bit upp på avenyn och sen blir det svårt. Det är mycket folk. Det ska snart vara konsert alldeles precis intill dit jag ska och människor strömmar ditåt. Jag kliver av cykeln, det går fortfarande ganska bra. Sen slutar det gå bra. Sen tar det stopp. Det är en propp. Och jag känner mig lite lite dum där jag står, med grön cykelhjälm och en tung gammal cykel fast mitt i ett publikhav. Jag kommer ingenstans. Det går inte längre att backa och ta en annan väg. Det går inte framåt.
Och då. Då kommer det fram en liten dam. Och den här damen börjar bana väg. Hon ger mig eskort, går före och ber människor maka på sig så jag kommer fram. Det är så oerhört fint, att bli så sedd mitt i ett hav av folk. Som om jag vore en kung. Det är en så vacker gest, att ordlöst bara göra nåt sånt här.
När vi ser ljuset mellan människorna ler hon och önskar lycka till. Tack säger jag.
Tack.

Och på Götaplatsen sjunger Weeping Willows.
Touch me/I long to live for real/Touch me/ I´m just as human as a human can be.

Allt gott

oj! Ett paraply!konsten

Posted by åsa Thu, May 18, 2017 10:55:38

Nej. Det är ingen tävling, det vet ju alla. Det viktiga är inte vem som vinner och blablabla.
Men OM det vore det vore det och t ex en gren kanske skulle vara vilka som har gulligast publik då skulle vi vinna den. Vi skulle eventuellt förlora exakt alla andra grenar iofs men vår publik - den slår allt. Som en sista sväng innan sommaren har vi nu fyllt vår pyttelilla salong med småttingar och magin som uppstått därinne går nästan att ta på fortfarande. De kluckande skratten, de fokuserade blickarna, de spontana kramarna vi fått efteråt, allt det där dröjer sig kvar. I salongen, i sinnet.

Nu är säsongen slut och vi har spelat sista föreställningen för denna gång. Men till hösten återkommer de på lite olika ställen lite varstans alla tre - SOVA! God morgon Gudrun och Berit & Ulla.

Allt gott

joannat

Posted by åsa Sat, April 08, 2017 21:57:47

Blog image

allt gott

det är lugnt!och fotboll

Posted by åsa Thu, March 23, 2017 13:29:57

Vi åker runt i Forden (Ford tror jag.. eller Opel?), iallafall, vi åker runt i den grå bilen och spelar föreställningar för småttingar. Det är det vi gör. När vi inte gör annat.

Ibland tar vi en runda liksom utanför bestämd rutt och ibland kör vi raka vägen. Vi kommer alltid fram, även den gång vi stannade och väntade utanför fel låsta bom kom vi fram. Rösten i gpsen tvekar inte att avbryta vilket samtal som helst. Ibland säger hon samma sak fem gånger, ibland säger hon inte annat än fortsätt.

Fortsätt på den här vägen.

Som en livsvisdom? Antagligen inte.

Men ändå. Att man skulle vilja ha en Gunde Svan från OS 1988 med sig i livet ibland. I träningsoverall stakar han bakom och peppar Torgny Mogren som kör sin sträcka i stafetten.

Åk nu benhårt i sista backen! Du får vila sen!


Allt gott