pelikanteatern

pelikanteatern

och nu då

annatPosted by åsa Sun, September 21, 2014 20:19:05
Det har gått en vecka och allting borde väl börja lägga sig nu? Besvikelsen, maktlösheten. Nu borde allt ha återgått till det normala igen? Det har det. Det har återgått till dagar fyllda av det enda som är viktigt just nu - konsten. Och huvudet är fullt av text och rep och föreställningar och i kylskåpet står fem oöppnade liter yoghurt eftersom det är det enda jag minns att jag antagligen behöver när jag handlar.

Men i bakhuvudet. Det har inte lagt sig. Det har bara börjat. För fyra år sedan - besvikelse, chock, bedrövelse. Men ändå styrkan i att vi var ju ändå 94 % som inte röstade sådär. Och nu - det går inte att vara chockad. Det går inte att se att vi var ändå 87% som inte röstade sådär som något positivt. Vad säger vi i så fall om fyra år till?
Nej, jag vet inte vad jag ska göra, hur jag ska handla, vad nästa steg borde vara.
Henrik Schyffert säger ändå något klokt i Aftonbladet. Give'em enough rope...and they'll hang themselves.

Samt hoppet i detta vackra jag ser på väg till jobbet i torsdagsmorse - utanför 7eleven på Vasagatan sitter en tiggare som i samma ögonblick jag går förbi får några slantar i sin pappmugg av en påverkad, rätt nedgången, sannolikt hemlös man.
Hur lite man än har själv kan man alltid ge något till dem som har det ännu sämre.


allt gott

  • Comments(0)//blog.pelikanteatern.se/#post310