pelikanteatern

pelikanteatern

digitus impudicus

annatPosted by åsa Wed, November 11, 2015 23:21:24

Arla morgonstund börjar dagen med en tur till Gamlestadens bibliotek. God morgon Gudrun på turné för allra första gången. Och det blir fint, det blir kluckande skratt och fullkomligt fokus, det blir ludd.

På hemvägen däremot. Det är inte långt från Gamlestan till Kungsladugård men lite fel blir det i alla fall, trots allt. Så jag måste byta fil. Blinkar, kollar läget, inga konstigheter, byter, stannar bakom en långtradare för rött ljus. Och när vi står där kommer ännu en långtradare bakom och sen ett BRÖÖÖÖL. Det är en så kraftig och ihållande signal att det först är svårt att förstå varifrån den kommer. Men det är från mannen i långtradaren bakom, han trycker sitt hårdaste på tutan. Och när jag kollar i backspegeln ger han mig fingret. Ett BRÖÖÖL och ett finger som från ingenstans. En sån enorm ilska. Så plötsligt. Så obegripligt.

Det slår om, det blir grönt, vi kör. Tätt tätt bakom håller sig långtradaren. Så tätt att jag inte har någon annan sikt än hans strålkastare i bakrutan. Hans ilska håller i sig. Jag kör av leden. Långtradaren gör detsamma. Men här väljer han ett annat håll, en annan fil. Precis jämsides med oss saktar han ner, ger oss ett nytt BRÖÖÖL och ett nytt fuck off- finger. Hans ilska höll i sig. Hela vägen.

Vad är detta? Detta ilskna hat, detta maktutövande, detta vedervärdiga sätt att visa andra vem som är störst och starkast. Denna icke-acceptans. Världen är så full av det. Idag var det två pelikaner i en Ford som skulle sättas på plats. Så onödigt. Så obegripligt.

Allt gott



  • Comments(0)//blog.pelikanteatern.se/#post330