pelikanteatern

pelikanteatern

real life

annatPosted by åsa Sat, August 19, 2017 21:00:52
Det är alldeles häromkvällen och jag cyklar den gamla ganska tunga hojen längs vasagatan och allt går bra och närmar mig avenyn och allt rullar på och kommer en bit upp på avenyn och sen blir det svårt. Det är mycket folk. Det ska snart vara konsert alldeles precis intill dit jag ska och människor strömmar ditåt. Jag kliver av cykeln, det går fortfarande ganska bra. Sen slutar det gå bra. Sen tar det stopp. Det är en propp. Och jag känner mig lite lite dum där jag står, med grön cykelhjälm och en tung gammal cykel fast mitt i ett publikhav. Jag kommer ingenstans. Det går inte längre att backa och ta en annan väg. Det går inte framåt.
Och då. Då kommer det fram en liten dam. Och den här damen börjar bana väg. Hon ger mig eskort, går före och ber människor maka på sig så jag kommer fram. Det är så oerhört fint, att bli så sedd mitt i ett hav av folk. Som om jag vore en kung. Det är en så vacker gest, att ordlöst bara göra nåt sånt här.
När vi ser ljuset mellan människorna ler hon och önskar lycka till. Tack säger jag.
Tack.

Och på Götaplatsen sjunger Weeping Willows.
Touch me/I long to live for real/Touch me/ I´m just as human as a human can be.

Allt gott

  • Comments(1)//blog.pelikanteatern.se/#post343